Mina damer och herrar! Förkämpar och fanbärare för en sund och hederlig ekonomi.
Det har på sistone diskuterats en del om skillnaderna mellan vänstergröna reformister och liberala dito. Jag är här idag för att föreslå att vi anammar ett nytt synsätt i denna fråga.
I och med att vi själva formulerar denna motsättning skaffar vi oss omedelbart två problem som lätt hade kunnat undvikas.
Dels splittrar vi oss själva. Redan Ceasar använde i sin maktkonst metoden och begreppet att söndra och härska. Fabelförfattaren Aesopos uttryckte denna princip i orden "Enade vi stå, söndrade vi falla".
Det andra problemet är att vi gör frågan om en penningreform till en politisk fråga istället för en matematisk/vetenskaplig dito, i form av en diskussion om värdet av att byta ut ett självförstörande system emot ett stabilt, en valuta baserad på fractional reserve banking emot en valuta kopplad till verkliga värden.
Det finns ingen som har någonting att vinna på vårt imploderande penningmaskineri, utom de penningskapande långivare som kan ta över alla pantsatta fastigheter och företag vid den oundvikliga kraschen. Och dessförinnan låter sig försörjas med en bekväm, arbetsfri ränteinkomst.
Genom att vi själva flyttat denna fråga in i den politiska domänen av fritt tyckande, doktriner och frånvaro av absoluta sanningar gör vi oss till ett tacksamt mål för tillskyndarna av status qou, som lätt kan bemöta frågan med ren propaganda. Vetenskapliga axiom såsom t.ex resultatet av två plus två är mycket svårare att avfärda. Formeln för beräkningen av tidpunkten för ekonomins kollaps är inte mycket mer komplicerad än så. Den är på svenska känd som formeln för ränta på ränta och går på engelska under namnet compound interest.
När vi ersatt dagens rämnande pyramidspelsvaluta med en stabil motsvarighet, kopplad till verkligheten och verkliga värden, kommer vi alla att få uppleva hur mycket enklare det blir att få pengarna att räcka till, både privat och i samhället.
Hur skall dessa nya resurser disponeras eller fördelas? Detta, mina damer och herrar, är en politisk fråga. En fråga som det skall bli ett nöje att diskutera, t.ex i termer av vänster och höger, i det överflöd av möjligheter som öppnar sig när vi lagat vårt snabbt sjunkande skepp. Men också en fråga som vi måste hålla åtskild ifrån själva reformen på samma sätt som redan idag riksbanken och riksdagen har helt olika uppdrag.
Vänner, kamrater, bästa bröder och systrar! Låt oss inte förlora ur sikte vad som behöver göras för att kunna ha kvar någon anledning till en politisk diskussion över huvud taget.
Miljö, energi och hållbarhet. Fördelning, frihet och fred.
Alla dessa frågor kommer att vara lätta eller åtminstone möjliga att hantera när vi har återtagit makten ifrån de anonyma, okända makthavare som vid sina direktionsbord just nu beslutar om Grekland ska stå eller falla. Om stat, kommuner, företag och människor ska tvingas i konkurs därför att någon har beslutat att landets pengar ska tas ifrån dem över en natt. Om familjer ska kunna behålla sina hem och köpa mat till sina barn.
Misslyckas vi med detta, eller väljer att se mellan fingrarna, kommer diskussionen så småningom inte längre att handla om frihet och demokrati, utan om bröd för dagen, misstänksamhet emot andra, våld och oro.
Frågan om en penningreform, kära vänner, är vår tids viktigaste samhällsfråga.
Allt annat är underställt frågan om vi kan få till en ekonomisk reform som förbjuder fractional reserve banking eller inte. Alla andra överväganden är avhängiga av huruvida vi lyckas med detta, inklusive frågorna om fred och frihet.
Låt oss idag lägga skillnaderna åt sidan och sida vid sida göra vad som behöver göras. För Sverige, för världen och för våra barns framtid.
Tillsammans kan och kommer vi lyckas. Det finns ingen stående armé som är så stark att den kan stå emot en idé vars tid har kommit.
Er
Per-Erik
fredag 8 juli 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)